Till Dagmar

Lugnet ligger i huset
Väggarna knäpper och rister
Jag blundar och lyssnar.
Naturen ömsom viskar med en lätt bris för att plötsligt ta och piska ilsket mot fönstret.
Vad bär du med dig Dagmar?
Vilka budskap färdas i din vind?

Känner moderjords styrka, hur små vi är. Hur vår moderjord likt en tålmodig förälder låter oss hållas. Låter oss tro att vi kan kontrollera, förutsäga, fördämma, förädla, förvandla och härska. Tänker, ödmjukt ska vi tacksamt inse hur små vi är. blundar och lyssnar på Dagmars vind.

Öppnar fönstret lite,lite. Dagmar sjung för mig tills jag somnar. Låter kudden vila mjukt mot min kind.

Håller om oss

Vila i min famn
minuten är vår
så stark, så skör, så varm
hissnar, blundar viskar i mitt inre,
det är nu, det är här och nu
för dig och mig

Juletid - Julestrid

min tanke till dom som finner julen som en press, med bråk och stress.
Där julen sliter och gemenskapen sig skiter.
Din eller min? Vi delar dagen, vi delar barnen. Dela? Vi lever inte ens ihop. Ensam! Låt barnen få en lugn jul. Stanna dagen. Ensam! Tillsammans med människor, tillsammans med TVn... Känslan ensam ekar i hjärtat. Låt dagen gå...

Låt dagen gå och låt kylan stanna utanför hjärtat, behåll längtan till julemys med nära och kära. 24/12 kan få bara vara ett datum. Öppna dörren för julafton den 28/12 eller låt nyår bli kombi. Klä granen, krama barnen, värm glöggen och spela sällskapsspel in på sena natten! Ensam? Nej tillsammanjul med värme och närvaro. Skapa rummet, skapa lugnet, ge varandra rätten att njuta hela julen utan skuld. Datum är bara dagar.

Låt julen bo hjärtat och få finnas när tid finnes.

Ingen panik... Alla på en gång!

Samlas, göra tillsammans. Vad spelar ingen roll. Olika saker samlade på samma yta blir lika mycket tillsammans. Rulla köttbullar och trängas med Mastermind spelare. Kasta finurliga blickar på sporttittande ungdomar som glider obemärkt förbi och "snappar" köttbulls-smakprov. Julmusik som blandas med skidkommentatorernas röst. Jakob skär sallad. Någon dukar. Ugnen är varm. Oj vem vann i Mastermind? Spishällen glöder. Brasan är tänd. Älskling, du ser varm ut... ;)
Häller sista stekspadet i gräddsåsen. Åh någon har vikt servetter fint! Ljusen, vi tänder ljusen. Värmen sprider sig i kropp, knopp och hjärta. Två kivas, vem tar mat först?! Med lite svettpärlor på överläppen snubblar jag på hunden som vill ligga där alla går och är, famlar mig fram till bordet med tallriken full av goda tillsammanköttbullar. TV ljudet är av, alla mobiler bannlysta, första 5 min hörs bara julmusiken. Puh... Då var årets köttbullar goda!!

Tänk va bra det blir när man gör tillsammans

Skitviktigt - det ska va gott att leva!

Det är viktigt att njuta av livet! Jag upptäcker varje dag hur bra jag är på att unna mig... Mys, tid, umgänge, sömn, närhet, bad och konstigt nog så verkar allt det där hänga ihop med något gott att äta. Ja... Kanske inte sömnen. Eller? Det händer nog lite nu och då att jag vaknar till och tycker jag ska unna mig en varm kopp choklad så jag sover bättre.

Så ja! Jag har en föreställning om att jag absolut kan unna mig något att äta i varje stund.

summan är att vikten av att unna sig är = stor!

"Unnar" mig då samtidigt att frenetiskt lägga till allt mer krävande övningar på den tidigare kallade "morgonpromenaden" som är förvandlat till "morgonpasset" med hantlar och djup knägång mm

Så vikten av att unna sig inte blir = STOR

Vardagsglitter

Längtan till livets goda dagar
stunden där borta. Platsen där borta.
Jag vill inte vänta och längta!
Mina goda dagar är här och nu.

Platsen gör stunden. Och ögonblicket skapar vardagsglitter i det lilla, alldeles nära.
Låt storslaget borta vila,
kryp nära och upplev det storslaget vackra i det lilla.
Stanna! Spring inte med längtan. Gå sakta med längtan till nu.

Flyktigt decemberglitter fångad i stundens nära droppe.

Njuter och stoppar en pralin i munnen, vinet älskling, tack.

Jag glittrar och kvittrar åt livet en helt vanlig söndag.

Se mig

När du ser mig, vilken färg har jag?
Gul och glad?
Varm och röd?
Lyckligt prickig?
Stickig svart?
Eller bara blankt vit?
Vilken färg vill du se?
Stanna, se mig. Palettens färger finns.
Jag vill se mig genom dina ögon.

Söndagsnjuta

Uttrycker ett ljudligt åhhhäschknorr... nu blir det ett bensving över badkarskanten från det varma mjuka vattnet... Jobbat i höst/vintersolen på en brygga i Trosa hela dagen. Kall, glad och nu varm igen. Axlar ett familjeansvar och hör köket ropa. Greppar badrocken.

Ibland glömmer jag inte bara vantarna

Är hundvakt åt min dotters hund denna vecka och har kommit på mig att jag, precis när jag är framme vid kontoret, glömt jycken hemma. Vänd, gör om, gör rätt och gå vidare.

För att inte tala om totalförvirringen när jag hade besökt en kund i Södertälje och ska åka hem till Nyköping. Är så nöjd över utgången på besöket så jag drar på radion, sjunger högt till Kents ”jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor…” lallallalala..
skrålar, nynnar, åker och åker tills jag upptäcker… att jag är vid Västberga!!

(så pinsamt att jag viskar! hysch…)

Där har jag… suttit och åkt förbi hela Kungenskurva mm som bara tornar upp sig vid vägen, utan att jag överhuvudtaget reflekterar eller reagerar på att, det nog inte är som det ska, om nu Nyköping är slutmålet…!

Jag har förvisso bott i Stockholm så att vägen är ju inte obekant och skulle absolut kunna kännas som hem, men … inte så länge som efter 20 år!!!

Skriver nu ner det här så jag inte glömmer vad jag önskar mig!!
Ett hett julklappstips till mig och om det nu finns fler som jag?? Boken: ”vägen till ett mästarminne” av Mattias Ribbing

Idag har jag bara glömt vantarna hos en kund. Vad jag kan minnas iallafall...

Smitta i vardagen

I vardagen, fritiden, arbetet och ibland även i vilan, jagar vi idag upplevelser. Det är som vi har blivit beroende, måste ständigt fylla på. Det kan låta lite negativt och stressat, men ta, just nu, ett djupt andetag och slut ögonen och fundera över vad upplevelse är för dig?

En upplevelse ligger inte i framtidens längtan. Ej heller i historiken. Upplevelsen finns i nuet! I förmågan att vara i nuet upplever vi dagligen saker för alla sinnen. Doften av regnet, känslan av vinden, beröring av någon, ljudet av kaffet som rinner ner i bryggaren, synen av kollegan, kompisen, han i matkön, barnet som skrattar, färgen på himlen. Hur ser den ut just nu?

Upplevelse behöver inte alltid vara snabba saker, fysiska, läskiga eller utmanande. Ta en stund just här på vår stig och var i nuet och fundera på vad upplevelse är för dig? Vad njuter du av i livet? Vad får dig att skratta? Smått och stort. Samla dom tankarna i ditt upplevelsefack i hjärnan. Dessa är skatter för själen att bli glad av, harmonisk och rik i livet.

Livsrikedom sprider glädje i dig och smittar av sig till andra.

Piprensare mellan öronen?!

Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte... Men nu tycker jag att helgen knackar på dörren. Släpper in helgen och låter den svepa med mig vidare i oändligheten!

En hårtoning, en kam och lite bubbel så blir det nog ordning på det här igen!

När luddet har tystnat...

Tänk att dom aldrig lär sig och envisas att komma tillbaks??? Jag besegrar dom morrande monstren och vinner varje gång! Men det är kanske just för att jag ska få känna mig som en vinnare varje vecka :-) Härligt... Blir ödmjuk inför tanken och säger:
Tack Luddelump ♥

Oböjlig och vacker

En tid att skörda naturens fruktbarhet.
Efter vårens spirande tillförsikt som lockat, lovat,
spirat av förväntan.

Sommarregn, sommarsol bär förväntan fram till ett crescendo - hösten - denna tid av naturens final.
Dignande, hisnande färgsprakande. Naturen bjuder till final i festskrud.
Förbereder sig för vintervila.

Vill vi, hinner vi, ser vi, finns allt där att njuta av!
Andas in den klara luften, känn dofterna och livets oböjliga kraft.

Stanna upp och spegla dig
-vacker och stolt -
i höstsolens glans

Sitter på badrumsmattan

och målar tånaglarna. Det finns förvisso många bekväma ställen att sitta på i huset. Men badrumsmattan är fluffigt mjuk och golvvärmen är håll-mig-kvar-inbjudande och lockande denna grå och ruggiga dag som vi bestämt att det kallas för måndag.

Ibland griper längtan tag i mig till "att göra vad jag vill" lite alldeles extra. Idag är en sådan dag.

Efter en alldeles fantastisk helg i samvarons tecken, tumanhandfredag, vännerlördag och familjelussebakningssöndag så stannar jag upp och passar på att eftertänkanjuta lite extra för att få med mig den goa känslan in i dagen.

Att göra vad jag vill kan vara så enkelt att bara stanna på mattan lite till.

När Alfons Åberg intar min kropp

Iväg, iväg, iväg!! Ska det vara så svårt att komma iväg?! Jag ÄR bra på att passa tider, det är jag! Det liksom bara dyker upp en massa "ska bara" innan jag kom till iväg-delen, som tar bort alla marginaler kring iväget.

Ska jag ändra på det? Mår jag dåligt av det? Eller tycker jag att det är så lätt och bra att få en massa saker gjorda på det viset?!

Bestämmer mig för att det är JUST det som är mitt aktiva val.
Japp, Japp tänker jag samtidigt som jag städar färdigt handfatet med tandborsten hängande i mungipan.

Vet ju att när ingen tid finns att passa och massor att tillgå, är jag världsbäst på att unna mig! Unna mig att inget få gjort.

Vips har jag skapat balans :))

Måndagar eller fredagar hela veckan?!

"Måndagssjuka är en benämning på yrkessjukdom som ger sig till känna först efter några dagars bortavaro från arbetet" Källa: Wikipedia

Stress, tid, planering, effektivitet, måsten, schemalagd, arbetstid, lov, semester...

Tänker att benämningen på dagar som gått och kommer i form av ett inrutat mönster är i allra högsta grad "man-made".

Stanna upp och vila i tanken att det inte finns några som helst måndagar inte heller något som vi kallar för år. Tiden bara är. Den är ny för varje minut. Ny att möta på det sättet jag väljer att göra. Ratten jag greppat för mitt livs väg, styr jag själv. Vägvalen är mina.

Att tiden går behöver jag inte räkna i år. Ja, det sätter sina spår. Jag ler och ser i spegeln att livet har bjudit på både tuffa tider, sorg och glädje. Jag väljer att famna allt som en självklar del av mig själv, varje val på vägen bär mig till just nu.

Just nu mår jag bra! Just nu är jag stark!

Precis när livet kändes så rättvist

Om att våga älska utelämnande och ärligt, hela människan - min älskade man och även mig själv.

Vilsna ute på krokiga snåriga vägar hittade vi varandra.
En ny självklar känsla landade.
Dom krokiga vägarna blev en ren, vacker och rak väg,
att vandra tillsammans.
Tillsammans så självkart lysande genom ljuset.
Tillsammans när även sikten är skymd
vill jag famla med dig vid min sida.
När hjulspåren glider av vägen håller vi i varandra.
Drar upp varandra, vårdar såren som blev
tills dom inte längre gör ont.
Tillsammans

Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar

På väg till landet Mittemellan där allt kan hända

En kylig höstvind letar sig in till min kind
mot kudden huvudet vilar
och bakom slutna fransar
Jag mina tankar silar
behåller dom fina som får mig att le
tar dom i hand med mig till drömmarnas land

I väntan kan längtan bo

Ett grått regnigt höstlov för några år sedan, när Inge Vidare och hans fru Hosta Halsont hade flyttat in till mig och barnen, roade dom oss med inomhustråkträning.

När tre dagar av lovet hade gått så hade vi spelat spel, tittat på filmer och dragit en och annan spader. Dom gråa dagarna avlöstes av kvällarnas höstmörkaste mörker och längtan till advents mysiga ljussmycken väcktes. I ett ögonblick kom kartongen ner från vinden och adventsstjärnor upp i fönstren. Grannen glodde :)) Vad roligt!!

Det ena ledde till det andra. Pepparkaksdegen kom fram Och vips hade vi även en pepparkaksstuga! Det "riktiga" Pepperkakshuset fick heligt vänta på sin tur, julen.

Numera tjuvstartar vi alltid med pepparkaksbak på höstlovet och skapar säsongens pepparkakstuga. Fast den här gången hävdar alla att det blev en peppakaksbunker...??!!!

Hmm... Ja vi har nog aldrig gjort något så fult ;))

Bonus, plast, mosaik... och allt alldeles på riktigt äkta.

Att få ihop individer med olika bakgrunder till en och samma familj kan vara jobbigt, tråkigt eller.... Alldeles helt underbart. Vårt recept har varit och är:
Att se det lilla i det stora och det stora i set lilla. Visa hänsyn, respekt, skratta och roligt. Ta hand om alla som finns under vingarna skydd. Tänka tillsammans och famna familjen.

Här är en bild på vår härliga och knasiga Oscar :) Bonus eller äkta? Spelar ingen roll! Älskad son i vår härligt bullriga FAMNilj

Blåst!

Marina Vind har blåst bort kontorsdamm och grått ludd som skräpade mellan öronen. Njuternöjd yrsligt förfriskad av västkustens saltstänkta vind!

Välkommen till insidan av hjärnkontoret

En blogg ur huvudet på Marie! Ord och bilder som kommer i oordnad ordning, precis som livet, i sin allra vanligaste unika form, utan kontur.