Precis när livet kändes så rättvist

Om att våga älska utelämnande och ärligt, hela människan - min älskade man och även mig själv.

Vilsna ute på krokiga snåriga vägar hittade vi varandra.
En ny självklar känsla landade.
Dom krokiga vägarna blev en ren, vacker och rak väg,
att vandra tillsammans.
Tillsammans så självkart lysande genom ljuset.
Tillsammans när även sikten är skymd
vill jag famla med dig vid min sida.
När hjulspåren glider av vägen håller vi i varandra.
Drar upp varandra, vårdar såren som blev
tills dom inte längre gör ont.
Tillsammans

Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar