Ibland vet jag om att jag inte vet.
Exakt vad jag då inte vet, vet jag ofta ändå vad det är.
Ibland vet jag att jag vet.
Då även då oftast vad.
Det händer även att jag tror mig veta utan att veta alls.
Då även här vet jag oftast vad men inte varför.
Det jag tänker är mest spännande, är när när jag inte tror mig veta, fast jag vet.
Då kan jag stå där med ett vetande utan att ens veta vad, hur eller varför.
Härligt överraskande när jag sedan upptäcker min vetskap.
Men kan vara rätt förvirrande innan.
Det är som om tvivel och kompisen rädsla hugger tag i hälsenan och försvårar vägen till den vetskap jag har.
Hur hittar jag det jag inte tror jag vet, men vet?
Hos mig finns ofta en magkänslan och kanske till och med vetskap om var jag hittar "vetet" men undviker det av olika orsaker.
Ofta ligger det något slags obehag kring det som jag undviker.
Och när jag väl tar tag i det undvikande ärendet och får det gjort eller hittar till mitt vet.
Så uppstår oftast en känsla av lättnad. Harmoni.
Tänker att harmoni ligger i balans. Därför känner jag starkt i magen och huvudet nickar glatt!
- att förnuft och känsla ska gå hand i hand.
Utan den ena så blir människan vilsen, sökande , otillfredsställd och ofta handlingsförlamad.
Fast i sitt sökande efter sig själva, sin lycka, kärlek, livsväg, andlighet, självkänsla mm
Ser många omkring mig söka och vänta.
Jag skickar en tanke från min hjärna att:
- stäng inte ute hjärnkontoret. Du har en stor kapacitet av förnuft och klokhet där.
Hjärnan har en logisk del som kalkylerar av en orsak. Den behövs för harmoni.
Jag skickar en känsla från mitt hjärta att:
- våga känna. Våga ta styret över din väg. Hjärta + Hjärna = Hel
Jag känner starkt och numera dessutom vet att jag vet!
Jag är både hjärta och hjärna. Den ena behöver den andra för att bli hela jag.
