Ibland glömmer jag inte bara vantarna

Är hundvakt åt min dotters hund denna vecka och har kommit på mig att jag, precis när jag är framme vid kontoret, glömt jycken hemma. Vänd, gör om, gör rätt och gå vidare.

För att inte tala om totalförvirringen när jag hade besökt en kund i Södertälje och ska åka hem till Nyköping. Är så nöjd över utgången på besöket så jag drar på radion, sjunger högt till Kents ”jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor…” lallallalala..
skrålar, nynnar, åker och åker tills jag upptäcker… att jag är vid Västberga!!

(så pinsamt att jag viskar! hysch…)

Där har jag… suttit och åkt förbi hela Kungenskurva mm som bara tornar upp sig vid vägen, utan att jag överhuvudtaget reflekterar eller reagerar på att, det nog inte är som det ska, om nu Nyköping är slutmålet…!

Jag har förvisso bott i Stockholm så att vägen är ju inte obekant och skulle absolut kunna kännas som hem, men … inte så länge som efter 20 år!!!

Skriver nu ner det här så jag inte glömmer vad jag önskar mig!!
Ett hett julklappstips till mig och om det nu finns fler som jag?? Boken: ”vägen till ett mästarminne” av Mattias Ribbing

Idag har jag bara glömt vantarna hos en kund. Vad jag kan minnas iallafall...