Ibland glömmer jag inte bara vantarna

Är hundvakt åt min dotters hund denna vecka och har kommit på mig att jag, precis när jag är framme vid kontoret, glömt jycken hemma. Vänd, gör om, gör rätt och gå vidare.

För att inte tala om totalförvirringen när jag hade besökt en kund i Södertälje och ska åka hem till Nyköping. Är så nöjd över utgången på besöket så jag drar på radion, sjunger högt till Kents ”jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor…” lallallalala..
skrålar, nynnar, åker och åker tills jag upptäcker… att jag är vid Västberga!!

(så pinsamt att jag viskar! hysch…)

Där har jag… suttit och åkt förbi hela Kungenskurva mm som bara tornar upp sig vid vägen, utan att jag överhuvudtaget reflekterar eller reagerar på att, det nog inte är som det ska, om nu Nyköping är slutmålet…!

Jag har förvisso bott i Stockholm så att vägen är ju inte obekant och skulle absolut kunna kännas som hem, men … inte så länge som efter 20 år!!!

Skriver nu ner det här så jag inte glömmer vad jag önskar mig!!
Ett hett julklappstips till mig och om det nu finns fler som jag?? Boken: ”vägen till ett mästarminne” av Mattias Ribbing

Idag har jag bara glömt vantarna hos en kund. Vad jag kan minnas iallafall...

Smitta i vardagen

I vardagen, fritiden, arbetet och ibland även i vilan, jagar vi idag upplevelser. Det är som vi har blivit beroende, måste ständigt fylla på. Det kan låta lite negativt och stressat, men ta, just nu, ett djupt andetag och slut ögonen och fundera över vad upplevelse är för dig?

En upplevelse ligger inte i framtidens längtan. Ej heller i historiken. Upplevelsen finns i nuet! I förmågan att vara i nuet upplever vi dagligen saker för alla sinnen. Doften av regnet, känslan av vinden, beröring av någon, ljudet av kaffet som rinner ner i bryggaren, synen av kollegan, kompisen, han i matkön, barnet som skrattar, färgen på himlen. Hur ser den ut just nu?

Upplevelse behöver inte alltid vara snabba saker, fysiska, läskiga eller utmanande. Ta en stund just här på vår stig och var i nuet och fundera på vad upplevelse är för dig? Vad njuter du av i livet? Vad får dig att skratta? Smått och stort. Samla dom tankarna i ditt upplevelsefack i hjärnan. Dessa är skatter för själen att bli glad av, harmonisk och rik i livet.

Livsrikedom sprider glädje i dig och smittar av sig till andra.

Piprensare mellan öronen?!

Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte... Men nu tycker jag att helgen knackar på dörren. Släpper in helgen och låter den svepa med mig vidare i oändligheten!

En hårtoning, en kam och lite bubbel så blir det nog ordning på det här igen!

När luddet har tystnat...

Tänk att dom aldrig lär sig och envisas att komma tillbaks??? Jag besegrar dom morrande monstren och vinner varje gång! Men det är kanske just för att jag ska få känna mig som en vinnare varje vecka :-) Härligt... Blir ödmjuk inför tanken och säger:
Tack Luddelump ♥

Oböjlig och vacker

En tid att skörda naturens fruktbarhet.
Efter vårens spirande tillförsikt som lockat, lovat,
spirat av förväntan.

Sommarregn, sommarsol bär förväntan fram till ett crescendo - hösten - denna tid av naturens final.
Dignande, hisnande färgsprakande. Naturen bjuder till final i festskrud.
Förbereder sig för vintervila.

Vill vi, hinner vi, ser vi, finns allt där att njuta av!
Andas in den klara luften, känn dofterna och livets oböjliga kraft.

Stanna upp och spegla dig
-vacker och stolt -
i höstsolens glans

Sitter på badrumsmattan

och målar tånaglarna. Det finns förvisso många bekväma ställen att sitta på i huset. Men badrumsmattan är fluffigt mjuk och golvvärmen är håll-mig-kvar-inbjudande och lockande denna grå och ruggiga dag som vi bestämt att det kallas för måndag.

Ibland griper längtan tag i mig till "att göra vad jag vill" lite alldeles extra. Idag är en sådan dag.

Efter en alldeles fantastisk helg i samvarons tecken, tumanhandfredag, vännerlördag och familjelussebakningssöndag så stannar jag upp och passar på att eftertänkanjuta lite extra för att få med mig den goa känslan in i dagen.

Att göra vad jag vill kan vara så enkelt att bara stanna på mattan lite till.

När Alfons Åberg intar min kropp

Iväg, iväg, iväg!! Ska det vara så svårt att komma iväg?! Jag ÄR bra på att passa tider, det är jag! Det liksom bara dyker upp en massa "ska bara" innan jag kom till iväg-delen, som tar bort alla marginaler kring iväget.

Ska jag ändra på det? Mår jag dåligt av det? Eller tycker jag att det är så lätt och bra att få en massa saker gjorda på det viset?!

Bestämmer mig för att det är JUST det som är mitt aktiva val.
Japp, Japp tänker jag samtidigt som jag städar färdigt handfatet med tandborsten hängande i mungipan.

Vet ju att när ingen tid finns att passa och massor att tillgå, är jag världsbäst på att unna mig! Unna mig att inget få gjort.

Vips har jag skapat balans :))