Piprensare mellan öronen?!

Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte... Men nu tycker jag att helgen knackar på dörren. Släpper in helgen och låter den svepa med mig vidare i oändligheten!

En hårtoning, en kam och lite bubbel så blir det nog ordning på det här igen!

När luddet har tystnat...

Tänk att dom aldrig lär sig och envisas att komma tillbaks??? Jag besegrar dom morrande monstren och vinner varje gång! Men det är kanske just för att jag ska få känna mig som en vinnare varje vecka :-) Härligt... Blir ödmjuk inför tanken och säger:
Tack Luddelump ♥

Oböjlig och vacker

En tid att skörda naturens fruktbarhet.
Efter vårens spirande tillförsikt som lockat, lovat,
spirat av förväntan.

Sommarregn, sommarsol bär förväntan fram till ett crescendo - hösten - denna tid av naturens final.
Dignande, hisnande färgsprakande. Naturen bjuder till final i festskrud.
Förbereder sig för vintervila.

Vill vi, hinner vi, ser vi, finns allt där att njuta av!
Andas in den klara luften, känn dofterna och livets oböjliga kraft.

Stanna upp och spegla dig
-vacker och stolt -
i höstsolens glans

Sitter på badrumsmattan

och målar tånaglarna. Det finns förvisso många bekväma ställen att sitta på i huset. Men badrumsmattan är fluffigt mjuk och golvvärmen är håll-mig-kvar-inbjudande och lockande denna grå och ruggiga dag som vi bestämt att det kallas för måndag.

Ibland griper längtan tag i mig till "att göra vad jag vill" lite alldeles extra. Idag är en sådan dag.

Efter en alldeles fantastisk helg i samvarons tecken, tumanhandfredag, vännerlördag och familjelussebakningssöndag så stannar jag upp och passar på att eftertänkanjuta lite extra för att få med mig den goa känslan in i dagen.

Att göra vad jag vill kan vara så enkelt att bara stanna på mattan lite till.

När Alfons Åberg intar min kropp

Iväg, iväg, iväg!! Ska det vara så svårt att komma iväg?! Jag ÄR bra på att passa tider, det är jag! Det liksom bara dyker upp en massa "ska bara" innan jag kom till iväg-delen, som tar bort alla marginaler kring iväget.

Ska jag ändra på det? Mår jag dåligt av det? Eller tycker jag att det är så lätt och bra att få en massa saker gjorda på det viset?!

Bestämmer mig för att det är JUST det som är mitt aktiva val.
Japp, Japp tänker jag samtidigt som jag städar färdigt handfatet med tandborsten hängande i mungipan.

Vet ju att när ingen tid finns att passa och massor att tillgå, är jag världsbäst på att unna mig! Unna mig att inget få gjort.

Vips har jag skapat balans :))

Måndagar eller fredagar hela veckan?!

"Måndagssjuka är en benämning på yrkessjukdom som ger sig till känna först efter några dagars bortavaro från arbetet" Källa: Wikipedia

Stress, tid, planering, effektivitet, måsten, schemalagd, arbetstid, lov, semester...

Tänker att benämningen på dagar som gått och kommer i form av ett inrutat mönster är i allra högsta grad "man-made".

Stanna upp och vila i tanken att det inte finns några som helst måndagar inte heller något som vi kallar för år. Tiden bara är. Den är ny för varje minut. Ny att möta på det sättet jag väljer att göra. Ratten jag greppat för mitt livs väg, styr jag själv. Vägvalen är mina.

Att tiden går behöver jag inte räkna i år. Ja, det sätter sina spår. Jag ler och ser i spegeln att livet har bjudit på både tuffa tider, sorg och glädje. Jag väljer att famna allt som en självklar del av mig själv, varje val på vägen bär mig till just nu.

Just nu mår jag bra! Just nu är jag stark!

Precis när livet kändes så rättvist

Om att våga älska utelämnande och ärligt, hela människan - min älskade man och även mig själv.

Vilsna ute på krokiga snåriga vägar hittade vi varandra.
En ny självklar känsla landade.
Dom krokiga vägarna blev en ren, vacker och rak väg,
att vandra tillsammans.
Tillsammans så självkart lysande genom ljuset.
Tillsammans när även sikten är skymd
vill jag famla med dig vid min sida.
När hjulspåren glider av vägen håller vi i varandra.
Drar upp varandra, vårdar såren som blev
tills dom inte längre gör ont.
Tillsammans

Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar