Vem vet?

Ibland vet jag om att jag inte vet.

Exakt vad jag då inte vet, vet jag ofta ändå vad det är.

Ibland vet jag att jag vet.

Då även då oftast vad.

Det händer även att jag tror mig veta utan att veta alls.

Då även här vet jag oftast vad men inte varför.

 

Det jag tänker är mest spännande, är när när jag inte tror mig veta, fast jag vet.

Då kan jag stå där med ett vetande utan att ens veta vad, hur eller varför.

Härligt överraskande när jag sedan upptäcker min vetskap.

Men kan vara rätt förvirrande innan.

Det är som om tvivel och kompisen rädsla hugger tag i hälsenan och försvårar vägen till den vetskap jag har.

Hur hittar jag det jag inte tror jag vet, men vet?

Hos mig finns ofta en magkänslan och kanske till och med vetskap om var jag hittar "vetet" men undviker det av olika orsaker.

Ofta ligger det något slags obehag kring det som jag undviker.

Och när jag väl tar tag i det undvikande ärendet och får det gjort eller hittar till mitt vet.

Så uppstår oftast en känsla av lättnad. Harmoni.

Tänker att harmoni ligger i balans. Därför känner jag starkt i magen och huvudet nickar glatt!

- att förnuft och känsla ska gå hand i hand.

Utan den ena så blir människan vilsen, sökande , otillfredsställd och ofta handlingsförlamad.

Fast i sitt sökande efter sig själva, sin lycka, kärlek, livsväg, andlighet, självkänsla mm

Ser många omkring mig söka och vänta.

Jag skickar en tanke från min hjärna att:

- stäng inte ute hjärnkontoret. Du har en stor kapacitet av förnuft och klokhet där.

Hjärnan har en logisk del som kalkylerar av en orsak. Den behövs för harmoni.

Jag skickar en känsla från mitt hjärta att:

- våga känna. Våga ta styret över din väg. Hjärta + Hjärna = Hel

Jag känner starkt och numera dessutom vet att jag vet!

Jag är både hjärta och hjärna. Den ena behöver den andra för att bli hela jag.

Och vinnaren är...

Sätter mig på sängen en stund och bara stirrar...
Lusten att luta mig neråt är överhängande. Går en mental brottningsmatch mellan vill och borde. Behöver och måste tittar på. Vem vinner???

Blicken stirrar rakt in i en rörig garderob och känslan av att det finns inget där inne är överväldigande.

Gnider lite på foten som precis haft ett ofrivilligt möte med sängbenet.. och samtidigt lyfter vinnarens högra arm rakt upp i luften i en segergest.

Matchen är avgjord. Borde vann! Framcoachad duktigt av måste.

Med höger arm fortfarande sträckt över huvudet, skutthaltar jag fram till garderoben och låter jag fingrarna greppa plagget som kommer inom räckhåll.



Så där lite random.
Spännande! Idag blir det visst sommarklänning... Tja solen skiner, snön har smält bort så med en kavaj över axlarna så funkar ju det här.

Tandborsten över emaljen och när jag nu med alla tår i behåll, skrider ner för trappen har plötsligt  borde och måste fått sällskap av, vill och behöver.
Öppnar dörren och känner att, Japp. Jag vann idag med :-)

Har du tid?

Har alltid "plågat" mina barn med 
filosofiska samtal vid matbordet. 
Ofta resulterade det i att vi blev kvar 
länge och glömde både disk och läxor. 
Funderar på vart tog dom stunderna 
vägen? Åren går, "barn" flyttar och 
samtalen ändras. Precis som livet 
själv är även det föränderligt. 

Tid! Är tid rättvis? 
Har vi alla lika många minuter? 
Vad vi har för livstid - det vet vi inte. 
Men tid generellt? Idag. 

När du vaknade, stannade hemma, gick till jobbet, till skolan 
eller till det din dag hade med sig. Hade vi då lika tid att förfoga? 
Tid är mätbart.  
Sekunder, minuter bara är. Tickar på. Är då tiden, det ända vi har, som är rättvist? 
Eller? 
 

Håll med om att det är en spännande tanke. För om den nu är rättvis. 
Vad väljer vi att göra med den? Och om den inte är rättvis. Vad är det som gör den orättvis? 
Vad skiljer din minut från min -  Mätt i tid. 
 
Idag har min tid, för mycket, "bara varit". Känns orättvist då jag gärna hade gjort annat än det 
som blev. Fick två kundbesök som inte respekterade min tid. Var på väg till annat. 
Hur värderar vi tid? Alla jagar tiden, vill ha den. Mer av den.  Tiden bara finns där, 
färdig att nyttjas.  Planera och prioritera. Respektera din egen tid. Ge respekt till andras tid. 

Mig gick det ingen nöd på. Jag fick bonustid att prata med många som låg på "ringlistan". 
Så då plötsligt kändes inte tiden orättvis längre. 

Jag äger min tid! Och inser att jag även efter första frustrationen också är ägare till inställningen 
till tiden. Väljer då attityd och handling efter den "nya" utsikten av dagens tid. 
 
Javisst idag är en bra dag. En sån där dag när det går lättare att välja rätt inställning. Idag 
sken solen, jag har sovit gott inatt, börjat dagen med promenad, skrattat med min man, 
haft bra samtal hela dagen. Flow!
(återkom en PMS dag och fråga mig om flow igen så lovar jag det blir filosofiskt - 
kanske med andra vinklingar... Tänk att tankar kan se så olika ut i samma huvud :) hmm )
 
Med flow kommer inställningen som på köpet. Med rätt inställning kommer flow'et som 
rinnande vatten och bryter igenom berg. 
(flow'et - svengelskt och nu för mig vedertaget ord)

Har du läst detta? I så fall tackar jag för din tid! 
Nu blir det tid för annat och tanken får stanna här idag.  

På återskrivande // Marie

Långsamt leder också någonstans

ska helt ovetenskapligt mäta hur mycket njuta som får plats denna soliga söndag.

Är redo för sol och värme. Var inte blyg våren, du är välkommen

Att Våga

När livet är under omedelbart hot mobiliseras krafterna för antingen flykt eller kamp, vilket är en nedärvd genetisk instinkt för överlevnad. Hur är det med rädslan som vi verkar ha fått på köpet. Vad har vi för nytta av den? Med tanken om faran inträder det vi känner som rädslan. 

"Den psykologiska rädslan är skild från varje konkret och sann omedelbar fara. Den kommer i många former: oro, bekymmer, ängslan, nervositet, spänning, fruktan, skräck, osv. Detta slags psykologisk rädsla är alltid om någonting som kan hända, inte någonting som händer just nu. Du är här och nu, medan ditt sinne är i framtiden. Detta skapar en blotta för oro. Och om du är identifierad med ditt sinne och har mist beröringen med närvarons kraft och enkelhet, blir denna oro din ständiga kompanjon. Du kan alltid orka med den närvarande stunden, men du kan inte klara av någonting som är bara en projektion av ditt sinne — du kan inte klara av framtiden."
Källa: teosofiska samfundet

Det finns många plan att jobba på när det gäller att våga:

Att våga släppa taget om barnen och tro på deras egen drivkraft och möjlighet till livet utanför bardomen.  Klivet ut i vuxenlivet.  När hjälper vi dom och när stjälper vi dom med vår omsorg? 

Att våga tillit med sin partner. Att våga vara utelämnad och sårbar. Våga lita på att kärleken bär även när jag blottar mina svaga sidor. 
 
Våga lära sig klättra, fast höjden är otäck. Våga utforska världen under vattnet och lära sig dyka – trots jag är gjord för jordelivet och saknar gälar. 

Våga ta klivet ut från ekorrhjulet och tro på sin egen dröm, vision och affärsidé.  Avsluta den trygga och stadiga största löneinkomsten till familjens ekonomi och hoppa. Se möjligheten till att få styra över både tid och ekonomi till ett större värde. 
 

Energin som rädslan dränerar skapar apati, handlingsförlamning och flykt. Kraften som kommer av att våga ger så mycket glädje, kraft och ett oböjligt mod att stå upp när det blåser, oavsett var och i vad. 

Vi buffar och knuffar på våra ungdomar att bli starka individer som förstår att dom håller sin lycka och liv i sina egna händer. Att våga prova egna beslut. Ta egna steg. Ta eget ansvar. Hitta egna lösningar. Dom kan allt dom vill. 

Tillsammans står vi starka. Vi är trygga i varandra. Vi vågar visa alla sidor för varandra. Vi vet att kärleken bär det. Vi vet att vi vill och vårdar vår närhet som är grunden till den djupa vänskap som inte har en yta att polera på, den är äkta rakt igenom. Ur den växer harmoni och kärlek.

Vi vågar ta klivet ut från det trygga och låter våra vingar bära oss fram med
BUVI – undervattensinspektion. Vi kan, vi vill och vi vågar.

Så - Med tanken om faran inträder rädslan. Den kan behärskas med viljan!
Ställer mig då frågan, vad är det värsta som kan hända och bestämmer mig för att jag VILL!
Precis allt jag vill - och tillsammans vågar vi. 

Jag har alltid trott jag kan flyga

Jag har flaxat och flaxat
men aldrig lyft
Ny vet jag att jag behöver inte
flaxa alls

Du ger mig vingar som bär
En hisnande känsla att
tillsammans klarar vi allt

Jag flyger jag svävar fram

Tryggt med stadiga vingslag
i takt med varandra
Bygger vi en stadig grund
där vi kan flyga utan att
tappa fotfästet

Vi flyger vi svävar fram
i takt med varandra

Jaha och nu då??

Glada miner, ny start, nytt år, nya förväntningar. Ser på människor omkring mig att det behövs så lite för att få en ny gnista i ögonen. Att slutet på en ”manmade” tideräkning och början på ny, får gnistan att tändas som om att det blir nya dagar som delas ut: Bock och tack, en påse nytt med nya möjligheter som startar precis vid klockslaget 00.00. Tiden för förändring, tiden för förbättring. Sluta röka, börja banta, sluta snusa, börja nytt jobb, hitta kärleken…

Sluta Börja. Börja sluta.

Här är här där vi är. Varje stund är ny, varje minut startar något nytt. Fira vardagen. Jag vill inte leva som i reklamen för Vingresor där dom spelar på minnen ”livet är inte dom dagar som gått utan dagar vi minns” Jag vårdar fina minnen och skapar nya genom leva mitt liv i en HÄRvaro. Härvaron är för mig livet.

En ny dag älskling
Jag vaknar vid din sida
Vädret är och tiden nu
Här vill jag vara
Här är jag
Här är du
här just nu
sover fortfarande alla våra
barn i huset

och nu då?

Luften är fuktig,
torkarbladen är nya.
Jakob hostar och min
näsa rinner.
Jag skriver och sitter i värmen.
Jag har jobb på skrivbordet
och magen är mätt.
Häller kaffe i koppen och
värmer fingrarna
Här vill jag vara

Och nu då?

Jag ser mig i spegeln,
åren går och sätter sina spår
livet skriver sin signatur kring
ögon som ler
jag ser spåren och känner att
här vill jag vara.

Och nu då?

En ny kväll älskling
Jag får somna vid din sida
Barnen sover, inte i vårt hus
men väl trýgga på annat håll
så älskade av många,
dela och få mångfald.
Jag ser på dig
håret på bröstet lyser
silvervitt.
Du är vacker
du är nära
Du är här
Här vill jag vara

Och nu då?
Här är här där jag är,
här har jag alltid med mig.
Vill jag vara här?
Absolut!